Igår fantiserade slaven om CNC. Den tänkte att det låter hett och fantasin gör slaven upphetsad. Den tänkte också att Herren nog gillar tanken på att han kan göra vad han vill med slaven även om det är mot slavens vilja. För längesen har slaven återkommande haft idéer om att det skulle utveckla slaven om den klarar av mer och mer utanför sin komfortzon. Kanske hade den inga färdiga tankar om vad det skulle innebära, det tänkte nog mest på lite heta sex-aktiviteter *haha*
Då tänkte den såklart inte alls på att detta kunde bli verklighet. Vilket det blev direkt på morgonen idag när Herren bestämde att slaven ska ha buttplugg och öppna trosor till jobbet.
Slaven kände instinktivt NEJ till detta. Det går inte. Hundra olika argument om varför det inte går dök upp i slavens huvud. Sen fick den en plötslig insikt – det handlar enbart om att den inte vill.
Det är ett stort framsteg bara att den insåg det – att det inte alls handlade om att det fanns objektiva hinder utan om att Herren nu bestämde något som inte gick i linje med slavens vilja och egen plan för dagen.
Den bad genast om ursäkt och berättade sin insikt för Herren. Sen gjorde den som Herren sa och har nu buttplugg och öppna trosor på jobbet fast den verkligen inte vill. Det känns jobbigt. Det känns omoraliskt på något vis. Den tror att andra ser genom dens kläder. Att andra tänker på att den är en slav som inte bestämmer över sig själv. Slavens anal är öm efter att ha haft en större plugg igår, så pluggen gör sig starkt påmind redan nu på morgonen. Får se hur det utvecklar sig under dagen.
Känslorna blir enormt kluvna här nu. Den känner sig liksom duktig parallellt med de negativa känslorna. Den blir ändå lite upphetsad av detta. Den känner hur dens jättestora ego får motstånd. Slaven tycker ofta att den vet bäst. Det är svårt för den att acceptera att någon annan vet bättre.
Den känner nu efter några timmar tillfredsställelse över att den lyder Herren. Tacksamhet över att Herren tänker på den. Tacksamhet över att Herren tränar den.
Ett lugn kommer nu också …den tillhör Herren. Den vill aldrig mer säga nej till Herren. Den mår mycket bättre när den säger ja direkt och gör det Herren säger åt den att göra även om det i stunden känns fel och går emot slavens ego. Det är just egot den behöver hjälp att släppa! När den säger nej till Herren, skaver det alltid någonstans. Dels att Herren blir besviken, dels att slaven själv känner ett litet minimalt missnöje över sitt beslut.
Tack Herre!
Slavens tankar 