Herren och slaven har några år tillsammans nu. Förhållandet har utvecklats från ett ”vanligt” förhållande (vad nu det är) till att slaven numera är Herrens slav och egendom.  Herren har total bestämmanderätt över slavens liv. Han äger den och gör vad han vill med den.  Den säger aldrig  ”nej” till sin Herre när han begär något av den. Den har äntligen hittat sig själv och är lycklig hur konstigt det än kan låta.

Slaven behöver fortfarande mycket övning och träning för att bli den perfekta slav som Herren eftersträvar, trots att den faktiskt kommit ganska långt nu. Den släpper allt mer sitt ego och fokuserar på Herrens vilja. Målet är en slav som alltid lyder utan minsta tvekan och utan egna tankar.  Som ÄR och KÄNNER, men inte VILL för egen del. Träningen, liksom allt annat som händer i Herrens och slavens tillvaro, gör att den behöver få utlopp för sina tankar och känslor. Det får den här…samtidigt får Herren del av slavens innersta tankar och det hjälper honom i sitt stora ansvar för slavens välmående och utveckling.

Slaven har ett mantra som hjälpt den mycket:

Herren äger den.

Han bestämmer över den.

Den är Herrens slav,  egendom och leksak.

Lyda och tjäna Herren är dens uppgift.

Herrens vilja är dens vilja.

Herrens önskan är dens önskan.

Herrens tillfredsställelse är dens tillfredsställelse.

Utstå smärta, skam och förnedring är bra för den.

Den är tacksam över all smärta, skam och förnedring som Herren utsätter den för.