När slaven träffade sin Herre, var vi båda helt normala ”vaniljare” med varsin skilsmässa bakom oss. Något klickade för oss båda – slaven började känna ett behov av att vara undergiven och Herren fick upp ögonen för att han föredrog att vara dominant.

Först i sängen, förstås. Men det spred sig utanför sängkammaren och till resten av vårt gemensamma liv. Så småningom, efter lång tid förstås, blev slaven just slav. Nu har det blivit en del av slavens person, den har svårt att tänka sig att inte vara Herrens slav och ägodel faktiskt.

Slaven behöver fortfarande mycket övning och träning för att bli den perfekta slav som Herren eftersträvar, trots att den faktiskt kommit ganska långt nu. Det går upp och ner och av olika skäl blir det pauser ibland. Men slaven tror ändå att den över tid släpper allt mer av sitt ego och fokuserar på Herrens vilja. Målet är en slav som alltid lyder utan minsta tvekan och utan egna tankar.  Som ÄR och KÄNNER, men inte VILL för egen del. Träningen, liksom allt annat som händer i Herrens och slavens tillvaro, gör att den behöver få utlopp för sina tankar och känslor. Det får den här…samtidigt får Herren del av slavens innersta tankar och det hjälper honom i sitt stora ansvar för slavens välmående och utveckling.

Slaven har ett mantra som hjälpt den mycket:

Herren äger den.

Han bestämmer över den.

Den är Herrens slav,  egendom och leksak.

Lyda och tjäna Herren är dens uppgift.

Herrens vilja är dens vilja.

Herrens önskan är dens önskan.

Herrens tillfredsställelse är dens tillfredsställelse.

Utstå smärta, skam och förnedring är bra för den.

Den är tacksam över all smärta, skam och förnedring som Herren utsätter den för.